Bakker - Beskärning, för bättre tillväxt

I naturen är det naturliga förhållandena som avgör hur, och hur länge en växt eller ett träd växer och blommar. En växt kan trivas på en plats då och så länge de naturliga förhållandena är gynnsamma, men om förhållandena ändras kommer växten att dö ut på just den platsen. Det är själva grundprincipen bakom evolutionen. I princip föryngras alla växter och träd oavbrutet. En rejäl storm blåser bort dött trä från ett träd; moder naturs sätt att beskära. Ända sedan människan började blanda sig i evolutionen, fungerar det inte så längre. Kraftiga vindar får inte en så stark effekt i skyddade trädgårdar. Och många växter och träd odlas utanför sin naturliga hemvist. Dessa exotiska växter kan faktiskt överleva i extremt olika situationer, men de behöver extra omvårdnad och uppmärksamhet. Ordentliga beskärningstekniker kan stötta och påskynda de naturliga processerna, det finns alltså många skäl till att beskära.

Beskärning innebär manipulerad tillväxt
De viktigaste skälen till att beskära är den dekorativa effekten eller en bättre gröda. Beskärning för att få ett vackert resultat (manipulation) har man utövat i hundratals år. Tekniken att klippa häckar i alla slags former, till exempel. Och tänk på Bonsai-träden, där det är uppenbart att beskärning är nödvändigt om man vill behålla den karakteristiska formen.
Man upptäckte så småningom också att beskärning kunde ge en bättre gröda. Fruktträden fick mer ljus och luft om rätt grenar sågades av, och följaktligen blev frukterna större och bättre. Ännu en fördel var att det blev lättare att skörda frukterna på träd som hölls låga på ett manipulerat sätt.
Det kan också finnas väldigt praktiska skäl till beskärning. Om du har en liten trädgård kanske du vill hålla ett träd lågt, med tanke på ljuset. Tillväxten kan saktas ned med beskärning. På en uteplats, balkong eller takterras, kan växterna stimuleras att växa åt sidan, så att de blir fylligare i stället för högre. Beskärningen kan både påskynda och sakta ned tillväxten; allt beror på hur och när beskärningen görs.

Allmänna riktlinjer
Grundprincipen vid all beskärning är att ta bort delar av en växt så att andra delar stimuleras att växa snabbare och bli starkare. Detta är helt tydligt vid "toppning": knoppen vid änden av en gren är dominerande i förhållande till sidoknopparna, och det innebär att toppknoppen får flest näringsämnen för att växa. Om denna toppknopp tas bort, stimuleras sidoknopparna att växa. Resultatet blir att växten blir fylligare i stället för högre. Om en växt inte har tillgång till tillräckligt mycket näringsämnen så är det meningslöst att beskära, eftersom växten då inte är stark nog att utveckla nya grenar. Regelbunden gödsling är av yttersta vikt, särskilt efter beskärning.
Hur mycket man ska beskära beror på vilken växt det är. I allmänhet kan man säga att ju bättre en växt har tuktats och balanserats då den var ung, desto starkare kommer dess "grenskelett" att bli. När man har fått den form som önskas räcker det med lite kosmetisk beskärning, som att ta bort vissnade blommor och döda grenar. Det är bara klippningen av raka grenar och av växter som formats till figurer som alltid kommer att ta mycket tid.
Ett misstag som ofta görs på stora träd, är att man sågar av en gren uppifrån och ned. Grenen kan gå av och dra med sig en bit bark också, och det kan bli ett riktigt fult sår. Dessutom blir stumpen ofta kvar på trädet, något som inte bara är fult, utan det ökar även risken för alla slags infektioner. Trädkirurgerna har som tumregel: om man kan hänga en hatt på stumpen, då måste man såga av mer. Gå tillväga på följande sätt om du ska såga av en stor gren:

Hugg ett hack, börja underifrån, ungefär 45 cm från stammen, för att förebygga rivskador.

Såga sedan av grenen, bit för bit, uppifrån och ned, till den sista stumpen.
Man har länge haft för vana att såga av den sista stumpen så nära stammen som möjligt, och sedan täcka såret med en särskild massa. De senaste rönen är att man kan lämna kvar grenens krage och att man inte behöver täcka över såret.
Kraftig beskärning stimulerar kraftig tillväxt. Svaga skott kan fås att ge mer balans åt ett lutande träd. Var dock försiktig när du tar bort starka grenar eftersom de kommer att bli ännu starkare när de växer ut igen!

Beskärning av buskar
När du beskär buskar är det viktigt att veta vilken typ av buske det är frågan om. Vissa örtartade buskar blommar på äldre trä, som hortensia och sommarbuddleja (buddleia alternifolia). De måste beskäras direkt efter blomningen, så att nya blommor kan bildas på de skott som utvecklas då. Syrenbuddleja (buddleia davidii) däremot, blommar på nytt trä. Det innebär att grenarna måste beskäras under tidig vår, ned till 2 knoppar. Så tänk på allt sådant innan du börjar beskära. Innan du vet ordet av har du förstört din örtartade buske.

Spaljéträd passar utmärkt i små trädgårdar med lite utrymme. Träden behöver en ram av stolpar och tråd. Arter som ofta används är lind, platan (eller sykomor), japansk blodlönn (acer palmatum altropurpureum), magnolia och flera olika fruktträd. Parasollformen är mycket populär. Om du vill ha den måste stammen först ha uppnått en viss höjd. Gör sedan en ram med lattor eller tonkinrör på vilken grenarna kan fästas i den form som önskas.
Fruktträd, vinrankor och björnbär (utan törnen) passar utmärkt i horisontella former. Det unga trädet eller busken planteras cirka 30 cm från en vägg eller ett staket, och stöttas med en pinne. Under vintern skärs det unga trädet ned till ca. 40 cm över marken. Mittskottet binds upp uppåt, som om det vore stjälken, De två lägre sidoskotten böjs åt sidan och binds fast vid trädet i 45( vinkel. Om hösten binds dessa nedersta grenar horisontalt. Sedan skärs "stjälken" ned till ungefär 40 cm över sidoskotten och hela processen upprepas igen.
Med vinrankor är det viktigt att veta att frukterna växer på nybildade sidoskott. Därför är det viktigt att inte låta alltför många sidoskott utveckla sig, eftersom de kommer att bära massor av onödiga druvklasar. Om rankorna beskärs kan energin styras ordentligt. På druvor och björnbär kan man låta fler sidoskott utvecklas än på fruktträd.