Bakker - En titt på örter genom seklernas lopp

Man har känt till örternas enorma värde sedan sekel. Till att börja med endast för näringsvärdet, men senare även för religiösa, kulinariska och medicinska syften.
Redan tusentals år före Kristus, skrev de lärda i de antika civilisationerna som Grekland, Egypten och Kina, ned sina kunskaper om örter på papper. Genom seklernas lopp blev listorna över växter som kunde lindra alla slags krämpor och sjukdomar allt längre.
Idag används örterna huvudsakligen i köket. Men ändå kan det vara en riktig uppenbarelse att lära sig något om våra vanligaste köksörters ursprung och historia. Det kanske slutar med att du börjar använda rosmarin i badet, eller så kanske du vill dricka te på timjan, precis som romarna. Men om du inte vill göra mer än strö lite nyhackad persilja över dina morötter så räcker det förstås också.
Orden örter och kryddor blandas ofta ihop, men de är inga synonymer. Örter är växtdelar som rötter, stjälkar och blad, frukter och frön som växer i måttliga klimat, som i Europa. Kryddor är samma växtdelar, men från växter som växer i tropiska klimat. Kryddor används i första hand torkade hos oss i Europa.

Kunskap om örter.
Förr i tiden hade man mycket respekt för män och kvinnor som visste mycket om örter. I Europa hade vi till exempel druiderna. De använde örter och naturkrafter för att bota krämpor. Alla känner vi väl till någon historia om mirakulösa tillfrisknanden som gjorde att örterna associerades med trolldom. Det visade sig ofta delvis grunda sig på normala kemiska processer, som man inte kände till på den tiden. Ta till exempel vanan att bära pungar med örter i för att värja sig mot sjukdomar som tyfus. Den har en vetenskaplig bakgrund eftersom oljorna i vissa örter är starkt antiseptiska.
Örter har alltid varit viktiga inom religionen. Helig balsameringsolja bestod av myrra och kanel och aloe brändes som rökelse. Sådana kryddor var lika värdefulla som guld och de som handlade i kryddor hade därför mycket makt. Historien ändrades dramatiskt när handeln med örter och kryddor blev allt vanligare.
Under seklerna före Kristus hade araberna monopol på handel med örter och kryddor. De kunde upprätthålla denna lyxposition genom att de skrämde bort konkurrenterna med skrämmande berättelser och äventyrliga historier om sina långa resor då de förde kryddor från Fjärran Östern till Europa.
Deras konvojer kunde bestå av cirka 4000 tungt lastade kameler med kryddor från platser som Goa och Calcutta. Deras skatter såldes på torgen i Babylon, Kartago, Alexandria och Rom.
Med tiden förlorade de dock sin maktposition. När de antika civilisationerna gick under föll örter och kryddor i glömska.

Medeltida intresse
Då morerna erövrade Spanien på 700-talet återupprättade de dessutom användningen av örter och kryddor. Morerna hade lyckats utveckla sina naturliga vetenskapliga processer som extrahering och destillering av oljor och parfym ur aromatiska växter till perfektion. Under 1100-talet utvecklades en livlig handel mellan korsfararna och handelsmän från Öst: linne och ylle från Väst byttes mot kryddor och silke från Öst. Det strategiska läget gjorde att Venedig blev den viktigaste transporthamnen för Europa. Mot slutet av 1200-talet drog Marco Polo iväg från Venedig på sin resa till platser som Kina, Burma och Indien, och historierna om hans resor gjorde folk mycket nyfikna. Man har sagt att Columbus, bland mycket annat, inspirerades av historierna om Marco Polo, när han drog ut för att hitta en ny sjöväg och därmed upptäckte Amerika 1492. När man slutligen hittade en ny sjöväg till Indien runt Godahoppsudden, försattes hela krydd- och örthandeln i uppror.
Samtidigt började man intressera sig för örtagårdar. På den tiden åt man inga grönsaker, men däremot mycket kött, som smaksattes med örter som odlades på ett skyddat ställe nära fästningsmuren. Snart blev det nödvändigt att bygga inhängningar, till exempel tjocka bokhäckar, kring örtagårdarna för att hindra djur och, i ännu högre utsträckning, tjuvar från att dra i väg med de dyrbara örterna.

Blomstrande handel
De nya horisonterna gav holländarna, engelsmännen och portugiserna nya handelsvägar, och nu kunde de använda sina egna hamnar. Venedig förlorade alltså sin nyckelroll. Detta maktskifte gjorde att de sjöfarande nationerna kunde utveckla sig till stormakter.
Tack vare sin starka flotta fick holländarna mest inflytande på öarna kring Ostindien, dagens Indonesien. 1658 fick deras Ostindiska kompani kontroll över kanelhandeln i Ceylon, och senare även över lagren med peppar och andra kryddor på Celebes och Java.
Engelsmännen grundade också ett Ostindiskt kompani och handlade huvudsakligen på Indiens fastland. Amerikanarna hämtade peppar på Sumatra. Amerikas första miljonär, Elias Haskett Derby, förtjänade sin förmögenhet på handeln med peppar, som var extremt dyrbart! Det såldes per korn och gavs ofta med som hemgift. Slavarna kunde köpa sig frihet med ett halvt kilo peppar.

Under 1600- och 1700-talet användes enorma mängder peppar, kanel, kryddnejlikor, ingefära, muskotnöt, muskotblomma och örter för att förstärka smaken på maten samt för att konservera mat. Mot slutet av 1800-talet minskade användningen av kryddor igen. Man behövde inte längre odla sina egna örter för medicinskt bruk, eftersom konstgjorda ersättningsmedel, som moderna mediciner, blev tillgängliga. Även behovet av att konservera mat och att dölja obehagliga lukter blev mindre.
Idag finns det ett växande intresse för kryddor och örter. Vi blir allt mer medvetna om vad naturen har att erbjuda oss, särskilt på grund av den kulinära utvecklingen. Semestrar till exotiska resmål och blandningen av olika kulturer har fört en mängd utländska rätter och ingredienser till vår del av världen. Och det är ju något bra, både de gamla och de nya kunskaperna om örter och kryddor kan betraktas som berikande.

Om du vill veta mer om örter, hur du kan använda dem i matlagningen och hur du kan odla ett stort antal köksörter, sett i ett historiskt perspektiv, kan du se dig omkring lite mer på vår webbplats.