Bakker - Fänkål (Foeniculum vulgare)

Fänkålen härstammar från sydvästra Asien och kom till oss i väst via en av de första handelsrutterna. Därefter fanns växten i första hand kring Medelhavet, och därifrån spred den sig över resten av Europa.
Romarna trodde att fänkålen förbättrade motståndskraften och synen. Under medeltiden trodde prästerna att fänkålen var en av de nio heliga örter som kunde skydda mot sjukdomar. Fänkålen användes dessutom för att förstärka sexualdriften, och för mycket, mycket mer. Man stoppade till exempel in fröna i nyckelhålen för att skydda huset mot onda andar. Medicinskt sett hade prästerna faktiskt rätt eftersom fänkålen innehåller vissa ämnen som påverkar matsmältningen, magsmärtor och blodbrist.
Fänkålste gjort på krossade frön kan användas vid bantningskurer eftersom det dämpar aptiten och bryter ned fett. Spädbarn med kolik, får mindre kramper om de dricker två teskedar fänkålste efter varje matning.

I köket kan du använda både fröna och de gröna delarna av växten. Fänkålens smak påminner om anisens, och den passar bra i marinader, soppor och sallader.

Fänkål kan sås på våren, direkt i marken. Tänk på att den kan bli upp till 1,5 meter hög och att den behöver tillräckligt med utrymme! En solig plats och kanske lite extra kalk är allt denna yppiga växt, med diffust utseende, behöver. Den passar bra som kuliss i rabatten. De fina, ljusgröna bladen och de gula flockblommorna har en mycket speciell effekt.
Fänkål är släkt med dill. Plantera dem inte för nära varandra eftersom korsbefruktning får båda växterna att förlora i smak. Fröna bör tas bort innan de kan falla till marken. Häng blommorna upp och ned och låt dem torka över en tallrik. Fröna ramlar då ut och sedan kan du använda dem i köket under hela vintern.
De gröna delarna av växten går även att frysa. Det är bättre än att torka dem, eftersom torkningen gör att de förlorar i smak.