Rosor kan skyddas från bladlöss genom att man planterar lavendel eller salvia mellan buskarna. Timjan och pyrethrum har en liknande effekt. Lök skyddar också rosor från bladlöss och förbättrar även doften av rosorna. Det knepet används ofta av dem som odlar rosorna för essensen skull. Gräslök och vitlök är också bra för rosorna.

Hos de flesta sorter samlas rötterna i en tjock stjälk som kallas rotstock, som är relativt kort. I änden av rotstocken växer flera grenar ut i mer eller mindre rät vinkel.

Rotstocken kommer ofta från en vild sort som har valts ut för sitt kraftfulla rotsystem. Ett sidoskott (knopp) från en rosensort med mindre robust rotstock men med mer vackra blommor blir ympat på denna rotstock av odlaren.

Nästan alla rosor, med undantag av de botaniska sorterna, är odlade på detta sätt. Som du kan föreställa dig är ympningsstället, eller ockuleringspunkten, där knoppen av den utvalda sorten är ympad på rotstocken, den mest känsliga punkten på rosenbusken. Det är också härifrån grenarna sträcker sig från grundstammen.

Det största misstaget många rosenodlare gör är att låta rotstocken sticka upp ovan marken. Ockuleringspunkten, som är toppen av rotstocken, ska vara minst 5 cm under markytan och helst ännu djupare.