Namnet Hyacint kommer från grekiskans 'hycinthus', guden för allt som växer. Lökarna kommer ursprungligen från Medelhavsområdet, där de kallades Hyacinthus orientalis. Det är liljefamiljens namn, och en del av namnet på andra arter från samma familj, till exempel Scillan och, ännu mer påfallande, Eichhornia crassipes (vattenhyacint). Den sistnämnda har till och med en fantastisk förmåga att rena förorenat vatten. På så sätt kan den väldoftande, ovanliga växten förvandla spill till något gott och vackert.

Varje hyacintstjälk täcks av hundratals små, kalkliknande blommor, och de ger växten ett robust utseende.
Hyacinter planteras huvudsakligen för doften. Deras utsökta arom är skäl nog till att plantera några hyacinter i trädgården, som en hyllning till våren. Ett annat skäl till att plantera dem är att de i stort sett är den enda vårlök som producerar blå blommor. Det är en fantastisk färg, som ger en tydlig distinktion till andra tidigt blomstrande arter som Aubrieta, krypflox och Cerastium (arv) med grå blomblad.
Vissa arter blommar så rikligt att de måste stöttas med pinnar.
Men även de andra nyanserna hyacinter som odlas är mer än mödan värd. Om du föredrar lite mindre aristokratiska blommor, är kanske flerblommiga hyacinter något att pröva. Blommor av den typen påminner mer om den traditionella hyacinten, Hyacinthus orientalis, som är ursprunget till alla hyacinter. De är mindre och lösare i formen, vilket gör dem mindre dominanta.

Hyacinten föredrar humusrik, kalkrik och något grov jord. Det är bara under sådana förhållanden som hyacinten kan ge dig maximal tillväxt och ett överflöd av blommor!